3-åring som inte vill äta

  • Barn

Jag har en 3-åring som är oerhört strulig med maten just nu. Hon har ätit det mesta förr med god aptit, men nu är det helt beroende på humöret om hon kan tänka sig smaka på maten eller inte. Som tur är tar hon oftast sin proteinersättning utan att protestera i alla fall, men det känns ändå jobbigt, som att allt går åt fel håll. Hur länge ska man våga ha is i magen? Finns det trick att ta till för att öka matlusten?

Svar

Det är ganska vanligt att barn i 3-årsålder krånglar med maten, oavsett om de har PKU eller inte. Många barn äter det mesta tills de är i 2-årsåldern. Därefter brukar de bli mer skeptiska. Det kallas neofobi, rädsla för ny mat. Man kan säga att det är en kvarleva från tiden när vi hade hela naturen som skafferi och det var viktigt att inte vräka i sig vadsomhelst, eftersom det kunde vara farligt. Rått- och schimpansungar utvecklar också neofobi. Som starkast är neofobin hos människor när de är mellan 2 och 5 år – alltså i din dotters ålder. Kolhydratrik mat som pasta, bröd och flingor brukar ofta går lättare, medan grönsaker brukar vara svårare. Detsamma gäller mat där man inte riktigt kan urskilja innehållet, som grytor och gratänger. Det viktigaste under den här ganska tålamodsprövande tiden är att matbordet får vara en kravlös plats, så att barnet i lugn och ro får lära sig utvidga sin matrepertoar. Se till att det alltid finns något på bordet som barnet kan äta sig mätt på – alltså något hon är van vid och brukar tycka om. Om variationen blir dålig är det ingen fara, särskilt inte om proteinersättningen går ner, eftersom hon också får vitaminer och mineraler från den.

Krånglet kan också handla om att barnet vill testa gränserna och visa vem som bestämmer. När barnets mat också är barnets medicin är det förstås extra effektivt. Men försök i den mån det går att inte reagera så mycket på krånglet. Barn föredrar ofta negativ uppmärksamhet framför ingen uppmärksamhet alls, vilket innebär att tjat och skäll sällan är särskilt effektivt. Desto effektivare är det att äta tillsammans med barnet och visa hur en måltid ska gå till. Det är ingen quick-fix, men något som brukar hjälpa i längden.

Om du känner dig orolig för att barnet får i sig för lite mat eller om det blir problem även med proteinersättningen är det viktigt att prata med barnets dietist. Detta svar ersätter förstås inte kontakten med vården, men hoppas att du fått tips på vägen. Lycka till!

Hälsningar Sara Ask, leg dietist